Hanna i Michigan

Nu är jag hemma i Sverige igen och har varit det i mer än en vecka. Känns jättekonstigt att vara tillbaka igen men jag måste erkänna att det går väldigt snabbt att gå tillbaka till 'gamla livet' fast jag såklart håller kontakten med usa också. Första känslan när jag kom tillbaka till sverige var att allt var så otroligt litet! Allt verkligen. Jämfört med usa,  bilarna, koppar, drickesglasen är ju pyttesmå. Sen är alla mycket snyggare här i sverige tycker jag, men väldigt mycket mer fixade och utseendefixerade också.

 

Det är så svårt att beskriva med ord allt jag varit med om under det här året men jag kan säga att jag har haft det hur bra som helst. Jag trodde jag skulld ha grymt mycket mer hemlängtan än jag faktiskt hade, även om jag vid några tillfällen saknade alla underbara vänner och familj. Jag känner att jag blivit bättre på att ta hand om mig själv men också vara mer omtänksam, caring, och bry mig om andra. Jag är hur tacksam som helst till framförallt mina svenska föräldrar som har gjort det här äventyret möjligt för mig. Utan er hade jag aldrig fått uppleva allt under det här året eller fått ett litet amerikanskt liv. Tack mormor och morfar för era fina brev, kort och stöd, farmfor och farfar för detsamma och alla andra som skickat brev eller liknande och alla er fina vänner som jag hållt kontakten med under året. Det har gjort mig jätteglad verkligen. Ni är bäst!

 

Nu kommer jag troligtvis inte skriva mer på den här bloggen, men vet vem, när jag i framtiden åker tillbaka och besöker mitt andra hem kanske det kommer upp ett eller två inlägg ;). Tack ni som kommenterat på min blogg och läst även om jag inte uppdaterat jätteofta. Ha det bra, hang loose och på återseende!

 

xxx

 

Hanna

 

Sista veckorna i USA var det massvis av grejer som skulle och ville göras så det var fullt upp hela tiden. Ungefär två veckor innan jag skulle lämna hade vi ett goodbye pool party hemma hos oss på lördagen. Både familj och vänner var där, blandannat regina, emily, bree, maddie, carina, jillian och kelsey, några av daans kompisar, vår kära kusin clarissa med pojkvän och sen hela tjocka släkten typ. Det var en jättemysig dag där folk kom och gick lite som dom ville och vädret var på topp.

 

Regina sov över och på söndagen var det dags för mig att säga hejdå till henne eftersom vi troligtvis inte skulle hinna träffas igen eftersom vi bor en bit ifrån varandra och jag hade så mkt planerat. Var väldigt sorgligt, helt klart jobbigaste kompisen att säga hejdå till, men jag vet att jag kommer träffa henne i framtiden och åka till mexico och förmodligen hon hit så vi är bara glada för alla roliga och underbara minnen vi skapat tillsammans under det här året.

 

Sen på söndagen var det dags för min skolas graduation, jag fick enligt skolans policy inte graduatea så var där och tittade på eftersom jag ville se den amerikanska traditionen. Det var kul att se och efteråt gick jag ut på middag till texas roadhouse med bree och hennes familj.

 

Sen hade jag en vecka kvar typ där jag träffade vänner och gick på bio, åkte till stranden och lite sånt, hängde så mycket som möjligt med familjen och hade det mysigt. Med familjen åkte vi blandannat till greenfield village vilket ligger precis vid henry fordmuseumet och är som en gammeldags stad typ av husen där henry ford å massa coolingar bodde.

 

Sen sista kvällen tog jag ut min familj på middag på en jättebra italiensk restaurang. Det kändes fortfarande inte riktigt verkligt att jag snart skulle lämna hela mitt liv typ, men där efter middagen när jag skulle försöka tacka min underbara värdfamilj för allt fint dom gjort för mig under året brast det lite och allt kändes väldigt ledsamt.

 

Själva hejdåt till familjen på flygplatsen gick ganska bra faktiskt, det blev väldigt krångligt iochmed att min första flight som vi först trodde jag skulle missa visade sig vara försenad så jag behövde bokas om för att hinna med min andra flight och allt var bara en röra och där stod jag med bagage, 20kg carry-on och ryggsäck,filt, gossedjur, dubbla tjocktröjor och väst, jacka runt midjan och allt möjligt. Men tillslut gick det bra och jag kom iväg.