Hanna i Michigan

I fredags och lördags var jag på begravning eftersom Denise syssling hade dött. Det var ingen Denise kände sådär jätteväl och jag hade aldrig träffat honom, Jimmy, men det var ändå sorgligt. Dom hade öppen kista så man kunde gå fram och ta farväl av honom och sånt, och det tyckte jag var lite läskigt för dte var första gången jag såg en död människa. Han var så otroligt stilla. Jag väntade bara på att han skulle resa sig upp och börja prata med nån för det såg så onaturligt ut hur stilla han var i kontrast mot alla andra. Mottagningen var på fredagskvällen och sen var själva begravningen på lördagsförmiddagen. Efter begravningen var det en annan mottagning på en banquethall där dom serverade massa mat och sånt. Så det var trevligt, om man nu kan säga så om en begravning.

 

Det sorgligaste med begravningen, som fick mig att gråta, var när prästen öppnade upp för församlingen att säga några ord om Jimmy. I början sa ingen något och jag kände nästan att jag ville resa mig upp och säga nått bara för att nån skulle göra det, men sne började folk prata, och en av dom var Jimmys nephew som var kanske 5 år gammal och som gick fram till mikrfonen och pratade lite om hur glad och kul uncle jimmy var. Han uppmuntrade alla att inte var ledsna trots att det var en sorglig sak som hänt och det var så himla känslosamt när han pratade för han var så liten och söt och pratade om något så hemskt och hade precis förlorat sin farbror i cancer. Inte ett öga var torrt efter hans improviserade tal kan jag säga.

 

Imellan begravningstillställningarna var vi här hemma med vår kusin Clarissa som är 19 och kollade på första saw-filmen! Jag hade sagt att jag aldrig sett sawfilmerna och denise och daan ba whaaaat så då var vi tvungna att kolla på dom (har sett ettan och tvåan hittills) och dom är ju fett....intressanta. Jag tycker det är fett pain att kolla på dom för det är så himla brutala saker och det är bara olycka och frustration hela tiden men samtidigt är det så himla smart uttänkt och det kommer alltid nått på slutet som får en att ba waaaait WHAT HAPPENED?

 

Sen på söndagen tog jag och Daan en hunting class eftersom vi vill testa på att jaga med vår farbror jeff som jagar ganska mycket här. Vi var båda fett nervösa innan provet för det var ganska mycket man skulle kunna kändes det som och instruktörerna var lite läskiga men själva provet var inte svårt alls så nu har jag ett hunting certificate!